Årets pedagog

För mig är det viktigt att skapa relationer med eleverna man har i sin undervisning. Jag tycker det är den viktigaste grunden för att sedan kunna skapa en bra, rolig och varierande undervisning.

På barn- och fritidsprogrammet undervisar jag i väldigt roliga och intressanta kurser, vilket gör att man kan skapa en variation i sin undervisning där jag kan koppla och bygga på de olika kurserna i varandra. Undervisningen blir som ett kugghjul. Jag ställer frågor till eleverna som är formulerade på ett sätt där det inte finns ett givet ja- eller nej-svar, utan eleverna behöver reflektera själva en liten stund. Det är vid just sådana tillfällen som vi kan bygga upp bra lektioner tillsammans. Vi skapar en ömsesidig respekt i att vi behöver varandra och att vi är där tillsammans.

Jag tycker att det är viktigt att kunna få utrymme för att vara kreativa tillsammans och att man lär sig ihop med varandra. Jag lägger tid och omsorg i min planering för att uppgifterna och lektionerna ska bli intressanta, innehållsrika och kopplade till elevernas blivande yrke.

Genom relationer och att se individen. Vi alla tolkar det vi har framför oss på olika sätt. Detta gör vi med de associationer vi bär med oss. Att ha det i tankarna när man introducerar ett nytt moment eller en uppgift och samtidigt vara uppmärksam och lyhörd, gör att det blir lätt att förstå var och när våra associationer skiljer sig åt, och på så sätt förklara det på ett annat sätt.

Jag tycker att det är viktigt att eleverna ska få möjligheten att visa sina förmågor på flera olika sätt och även helst på olika sätt inom samma arbetsområde. Det ska vara kul att lära sig och jag gillar att planera inför något de kanske inte har förväntat sig. Det kan till exempel vara genom ett interaktivt berättande med föremål som rekvisita, skapande av spel, debatter och seminarium.

Som jag tidigare har nämnt så upplever jag att relationer är nyckeln till allt. Jag tycker det är otroligt viktigt att vara lyhörd och inkännande till situationen framför sig. Jag tycker också att det är viktigt att man litar på sina egna kompetenser och känner sig trygg i det – för det förmedlar en trygghet.

Kontakten med mina elever är absolut avgörande för hur de kommer att lyckas med sina studier hos mig. Merparten av mina elever känner sig svikna av skolan och av de vuxna. De känner sig misslyckade eftersom de inte kan börja gymnasiet med sina kompisar från grundskolan utan måste ta igen det som de har missat. De litar inte på mig när vi ses de första gångerna. Innan eleverna känner tilltro till mig kommer de inte att lära sig något, så det är vad jag måste ordna först – att få eleverna att lita på mig.

En gyllene regel finns – du måste vara äkta. Det är ingen idé att hymla om varför man kommer till oss. Alla elever har olika anledningar men det de har gemensamt är att de vill fixa sina betyg för att sedan börja på gymnasieprogram.

Jag strävar efter att få mina elever så prestigelösa som möjligt. Om man bara för några minuter kan släppa garden och se sig om i klassrummet så märker alla att de verkligen inte är ensamma att kämpa med kunskapsmålen för svenska. När detta fungerar som bäst sitter någon av de ”tuffa grabbarna” och en så kallad hemmasittare, som inte varit i skolan på två år, och arbetar ihop med en uppgift. Utanför skolan skulle de inte ens se varandra men på svenskan fungerar det.

För att eleverna ska våga släppa prestigen behöver jag ju gå före och göra detsamma. Det är kanske det jag menar med att vara äkta, att inte medvetet sätta sig över andra bara för att du kan. Mina elever vet att vi är arbetskamrater med målet att de ska få betyg i svenska från grundskolan. De vet också att jag är deras arbetsledare.

Det finns både kognitiva och psykosociala svårigheter. Om en elev inte går till skolan har den eleven sina skäl. Skolan behöver kunna erbjuda något som gör att eleven faktiskt kommer dit och vågar blotta sina tillkortakommanden. Om jag kan vara en anledning till att eleven försöker att komma till skolan och försöka är det en stor seger. Då gäller det att vårda relationen och inte få eleven att känna sig sviken. Andra saker att tänka på är att påvisa framgångar hur små de än kan vara.

Om man som vuxen vill bygga en relation ska man noggrant välja sina konflikter.

Mitt mål är inte att bli kompis och en i gänget med eleverna. Distinktionen elev – lärare är oerhört viktig att ha. Därmed inte sagt att man inte får skratta och ha det trevligt under lektionerna. Skratt är avväpnande och gör att man sänker garden. När så sker passar jag på att slänga in ämneskunskap.

Arbetslag som är prestigelösa där man ser att alla pedagoger är bra på olika saker är framgångsrika som grupp. Det är inte bara helt okej utan faktiskt en förutsättning för att ett kollegium ska utvecklas att våga säga att man inte är bra på vissa saker. Att be andra om professionell hjälp med andra ord.

Så släpp prestigen, inventera arbetslagets talanger och färdigheter, agera som en enhet gentemot elever och lyssna till kollegornas erfarenhet och kunskap. Du behöver inte göra som de säger, men du är skyldig att lyssna och pröva om du tror på deras tips. Glöm inte att tacka efteråt.

Jag är mycket intresserad av svenska och historia som jag undervisar i. Det finns alltid något spännande att läsa in sig på. Mitt intresse kanske lyser igenom. Det är trevligt och stimulerande att vara i klassrummet.

När man undervisar tror jag att de flesta tycker att det är viktigt att försöka göra ett moment, avsnitt eller ämne så intressant som det bara går. Ibland fungerar det att berätta en anekdot kring en historisk händelse, ibland läsa en spännande text. Det beror på gruppen man har framför sig. Jag försöker att vara lyhörd och se alla elever.

Det är viktigt att fortsätta utvecklas både för sin egen och för elevernas skull. Det finns så oändligt mycket att läsa om och läsa in sig på, att ha goda ämneskunskaper är tillfredsställande.

Jag är en tydlig kommunikatör och stark ledare i klassrummet. Jag talar om mina elevers kommande framgångar framför dem som ett faktum. Eleverna vet att jag har höga förväntningar på dem. Sättet jag pratar med och om mina elever gör stor skillnad. De vet och känner att jag tror på dem.

Jag ställer höga krav på hur de uppför sig med och mot varandra. Det är viktigt med respekt i mitt klassrum. Och respekt börjar alltid med mig. Jag visar eleverna respekt genom att tro att de kan och vill lyckas samt lyssnar på dem. Eleverna känner sig sedda och lyssnar på någon som lyssnar på dem.

Jag berättar gärna om mig själv och min klassresa. Skolan har varit en nyckelfaktor till min framgång i livet. Jag ger dem exempel ur mitt eget liv där skolan har gjort stor skillnad.

Det är också viktigt att innehållet i min undervisning känns relevant och levande för eleverna. Som lärare injicerar vi liv i en textbok, arbetskompendium eller matematiktal med vår energi och entusiasm. Jag har mycket energi och älskar att inspireras och att inspirera!

Jag pratar ofta om vad som händer utanför skolans värld. Jag vågar prata om värdegrundsfrågor, rasism, kulturkrockar, svenska språkets betydelse, könsnormer, sociala medier, vänner, träning och hälsa, nycklar till framgång i livet, kriminalitet, privatekonomi och mycket annat.

Eleverna älskar när jag pratar om hur de kan tjäna pengar och få en god inkomst. Skolan blir verklig då. Plötsligt förstår de att det de faktiskt lär sig i skolan gör skillnad för deras framtid. Jag pratar gärna om viktiga frågor som berör dem på riktigt. När jag har fångat deras uppmärksamhet och intresse bakar jag in det i mitt ämne för att skapa lust till lärande och utveckling.

Jag valde att bli lärare för att jag tycker om att jobba med människor. Jag får energi av att interagera med människor, särskilt med ungdomar. Att vara lärare är ett lustfyllt uppdrag som ger mig möjlighet att komma nära ungdomar och inspirera dem att utveckla sina ämneskunskaper såväl som sina sociala förmågor.

Att vara lärare känns och är meningsfullt. Det har sina svårigheter också, men de positiva aspekterna väger upp de negativa.

Skolan som arbetsplats var också lockande och bidrog till att jag ville bli lärare. Som lärare axlar jag olika roller och jag har varierande arbetsuppgifter. Ibland är jag lärare, ibland är jag coach och ibland är jag en vän som en elev behöver tala med. Det händer så mycket i lärarens arbetsdag, vilket tilltalar mig!

Att växa som person är också något som är viktigt för mig. I skolans värld finns många utvecklingsmöjligheter för lärare där vi får möjlighet att ständigt fortbildas, såväl individuellt som kollegialt.

Glädjen ger glöd. Glöden i sin tur skapar ett engagemang och intresse hos barnen att vilja veta mer och utforska mer i sitt lärande. Vi trivs bra ihop, vi har roligt ihop och det ser eleverna vilket smittar av sig till dem.

Vi accepterar varandras olikheter, vi både ger och tar från varandra. Vi delar med oss av våra erfarenheter och kunskaper, inspireras av varandra och det leder hela tiden till nya idéer i undervisningen. Vi delar det brinnande intresset för lärandet hos varje enskild elev.

Från första dagen tillsammans kom vi överens om att vara helt öppna med varandra, att kunna säga vad man tycker och känner. Vi har aldrig varit oense om något,​ men inte heller alltid tyckt lika. Vi lyssnar på varandra och i planeringen av nya moment tar vi vara på bådas idéer och tankar.

Har man en dålig dag får man säga det. Har man haft en riktigt bra lektion, då får man också säga det och vi utvärderar tillsammans vad det var som gick så bra just den lektionen. Likväl när man haft en mindre bra lektion, vad var det som gjorde att det inte fungerade? Att ha någon att bolla idéer, upplevelser och tankar med är väldigt viktigt anser vi. Vi har lärt oss av varandra.

Vi utmanar oss själva i nya situationer, att tänka nytt är att utvecklas. Det är viktigt för att ha det roligt på jobbet. Vi båda tror att nyckeln till framgång är att vi litar på varandra.

Detta läsår arbetar vi i olika klasser, men vi försöker fortfarande samarbeta mellan våra klasser åk 4 och förskoleklass och strävar efter att få till en fadderanda mellan eleverna. Målet är att utöka samarbetet ännu mer under läsåret.

Vi anser inte att vårt arbetssätt på något sätt är unikt, utan bara en självklarhet för oss. Det passar oss, men säkert inte alla.

För oss har det alltid varit viktigt att se till att vi startar dagen på ett positivt sätt och att vi ser alla elever direkt på morgonen. Det är viktigt för både oss och för dem. Att bygga relationer med eleverna, skratta och busa mycket ger guldkant på dagen och vi tror att det i slutändan ger en positiv inställning till skolan och sitt lärande. Vi bjuder på oss själva i många situationer. Små historier från när vi själva var barn är spännande och något de kommer ihåg, det spinner vi sedan vidare på.

Eleverna får mycket talutrymme i klassrummet. Alla vet att vi uppskattar ett "felaktigt" svar, det är så vi lär oss nya saker och skapar lärorika diskussioner. Det lyfter eleverna. Att våga gissa, säga sina svar och känna sig trygg i att det inte gör något om det är fel är ett viktigt mål med vår undervisning.

Vi försöker fånga eleverna i stunden och ta vara på deras tankar och idéer. En lektion kan plötsligt ta en helt ny vändning och eleverna känner sig förhoppningsvis delaktiga eftersom deras åsikter är viktiga för oss. Det kan till och med leda oss till en utflykt till Stockholm och Gamla Stan, som vi kunde göra i slutet av förra läsåret.

Skrattet är oerhört viktigt, det skapar en härlig känsla i klassrummet och svetsar oss samman som grupp.

Att vara kreativ är en av de viktigaste egenskaperna för en förskollärare tycker jag. Jag använder ofta naturens gåvor och min fantasi i aktiviteter med barnen. Jag tycker om att bli inspirerad av andra pedagoger och tar gärna emot idéer och tips, men gör om dem till mitt och anpassar efter den barngrupp jag har. Fokus är att vara lekfull, lärorik och inkluderande och förstås att alltid ha roligt tillsammans. Andra ledord jag har är att våga prova nytt och att vara tillåtande.

En tillitsfull förskolemiljö skapas genom att skapa relationer till varje barn och vårdnadshavare, att vara nyfiken på varandra på riktigt.

Jag arbetar för att bygga upp varje barns självkänsla så att de kan stå upp för sig själva och sina rättigheter. Vi vuxna måste visa att barnens ord och åsikter är viktiga, att de tas på allvar.

En inställning jag försöker dela med mig är att det är okej att misslyckas. Det är bara att börja om och prova en gång till. Jag försöker ge barnen trygghet genom att vara tydlig och strukturerad.

Med digitala verktyg ges barnen möjlighet att uttrycka sig på ett annat sätt. Med hjälp av iPad och olika appar kan barnen lära sig om olika kulturer och levnadsförhållanden och därmed förstå och se världen med ett nytt perspektiv.

Digitala verktyg gör det även möjligt att få in ett källkritiskt tankesätt hos barnen från start. I världen vi lever i är det väldigt lätt att manipulera och sprida falsk information. Det är därför extra viktigt att skapa en medvetenhet redan i tidig ålder.

Andra användningsområden som möjliggörs tack vare digitala verktyg är att vi kan projicera en miljö och till exempel skapa en skogkänsla eller en upplevelse vid havet genom att använda bakgrundsljud som fågelkvitter eller vattenfall. Miljön blir lättillgänglig och lockar barnen till nyfikenhet.

När vi arbetar i ateljén och skapar och bygger kan digitala verktyg användas för att hitta inspiration till olika miljöer.

Det är jätteviktigt med en stimulerande och föränderlig lärmiljö. Vi pedagoger ska observera vad barnen gör och vad de är intresserade av, för att sedan anpassa miljön efter det. Jag har som regel att varje barn ska ha en plats som väcker deras nyfikenhet. Barnen behöver kunna välja mellan flera aktiviteter och ha tillgång till olika material. Jag strävar efter att allt som barnen ser ska de även ha tillgång till utan att behöva be någon om det.

Som pedagog behöver jag vara en god förebild genom att visa nyfikenhet och mod att testa nya saker. Det smittar av sig på barnen.

Om ett barn inte visar intresse för en aktivitet så gäller det att vara lyhörd vad just det barnet tycker. Jag får då ställa mig frågor som till exempel:

Vad kan vara orsaken till att ett barn inte vill delta i en målar-aktivitet?

Kan det vara förklädet?
Kan det vara för många barn vid stationen?
Kanske att barnet vill stå upp och måla?

Till nästa tillfälle har jag gjort anpassningar för att barnet ska få bästa möjliga förutsättningar att kunna delta.

Alla barn blir ledsna någon gång. Vissa varje dag när de skiljs från sina föräldrar. Det är en sund reaktion och behöver inte betyda att barnet inte trivs eller inte vill vara på förskolan, utan det kan vara barnets uttryck att visa sin förälder att jag tycker vi haft en mysig helg och vill göra mer av det. Det är ju inte heller ovanligt att barnet brister ut i gråt vid hämtning, trots att det varit en jättebra dag.

Det gäller att vara nyfiken och lyhörd på barnets intressen redan från första dagen. Vi ska alltid möta barnet beroende på i vilken sinnesstämning barnet är. När jag planerar aktiviteter tillsammans med mitt arbetslag är vi flexibla. Vi vet att ändringar kan behöva göras utifrån hur humöret är just den dagen.

För att ledsamhet ska gå över försöker jag avleda med något som jag vet fångar barnets uppmärksamhet. Det kan vara att ge barnet ett uppdrag eller byta miljö. Till exempel hade jag ett barn som en hel termin vid lämning gick och hämtade sin favoritbil.

Jag som arbetat mest med de yngsta barnen i förskolan upplever att övergången mellan en avdelning för yngre barn till en avdelning för äldre barn kan vara utmanande. Inte minst för föräldrarna. Ett yngre barn behöver mer vuxenstöd i att till exempel vid lämning berätta om sin dag och när föräldrarna tar omsorgsfrågor direkt med pedagogerna får de på så sätt en bra kontakt med dem.

Under barnets sista år på förskolan övar vi dem i att vara självständiga för att bland annat förbereda dem inför skolan.