Rollspel i skolbiblioteket

Klockan är några minuter i fem en fredag eftermiddag. Resten av skolan har tömts på elever och personal sedan länge, men kvar i biblioteket sitter sju elever och en bibliotekarie. Bordet är fullt av papper, tärningar, kakor och Festis. I mitten av allt ligger ett rutnät med tärningar och schackpjäser som representerar spelarnas karaktärer. De lyckas till sist med pusslet de har kämpat med i snart en timme och alla applåderar.

Det började på mitt förra jobb, där en elev från biblioteksrådet fångade mig i korridoren en dag och frågade ”Elin, visst spelar du Dungeons and Dragons? Kan inte du lära oss??” Jag hade nog nämnt DnD flertalet gånger, och den tatuering jag har av en 20-sidig tärning har också fört ämnet på tal då jag har behövt förklara vad den föreställer. När man har en hobby är det rätt självklart att man vill dela med sig till andra som visar intresse, därför höll jag någon vecka senare en introduktions-workshop om vad DnD och rollspel är för något. Tio elever dök upp, varav nio var fortsatt intresserade efteråt och en rollspelgrupp var formad. Det var ungefär två år sedan och nu har jag nyligen satt i gång med en tredje grupp, den andra här på Ekillaskolan. Vi träffas var tredje fredag efter skolan och spelar i en dryg timme. Till en början bestod gruppen av sju elever, men nu har den växt till nio.

Vad är rollspel?

Man kan kalla rollspel (tabletop role-playing games på engelska) för en form av sällskapsspel där alla deltagare har en karaktär de lever sig in i och spelar som. Rollspel leds ofta av en spelledare som planerar och guidar spelarna genom en berättelse och man använder sig av tärningar vilka kan bestämma utfallet av vad en karaktär försöker åstadkomma. Det kan se ut på en mängd olika sätt beroende på vem som spelleder och vilket system man använder; vissa system har mer fokus på strid och spelmekanikerna, medan andra lägger större vikt vid berättandet och rollspelandet. Det mest kända rollspelssystemet är Dungeons and Dragons, som har fått ett uppsving på senare år tack vare tv-serier och sociala medier, och det spelas ofta som en kombination av båda spelstilarna.

Jag har tidigare tänkt att programverksamhet, som rollspel och andra former, främst är något man ägnar sig till på folkbibliotek, men efter att ha jobbat med det i flera omgångar kan jag med säkerhet säga att det passar minst lika bra på skolbibliotek! Jag har fått se en mängd olika färdigheter utvecklas hos eleverna.

Socialt sampel

Rollspel bygger på samarbete och tillit. Man behöver som spelare kunna prata inför andra och våga ta lite plats, samtidigt som det är viktigt att lära sig lämna plats för sina medspelare och att lyssna in varandra. Av erfarenhet har jag sett flera elever som kanske har svårt med olika delar av sociala interaktioner, som med hjälp av sina rollspelskaraktärer kan testa och lära sig sådant de inte hade vågat som sig själva i klassrummet exempelvis.

Improvisation och problemlösning

I rollspel behöver man leva sig in i en karaktär och ofta vara snabb med att komma på vad de ska göra härnäst. För de flesta lossnar det väldigt snabbt medan vissa behöver lite mer tid och stöd att komma in i det. Av erfarenhet är det särskilt tacksamt att spelleda för nybörjare och yngre spelare, då deras fantasi ofta överträffar det man som spelledare har tänkt eller planerat.

Utöver improvisation och inlevelse innebär rollspel ofta olika typer av problemlösning. Eftersom ens karaktär har olika förmågor och siffror att förhålla sig till kräver det ofta överväganden kring vad som är bäst, roligast, eller mest passande ens karaktär i stunden.

Berättande, skrivande och kreativitet

Rollspel kan se olika ut, men sättet som jag föredrar och vill åt har karaktärerna och berättandet i fokus. Jag brukar säga att rollspel är gemensamt berättande, där spelare och spelledare tillsammans skriver en story. Majoriteten av eleverna jag spelat med har velat dyka in i vilka deras karaktärer är, var de kom ifrån och vad de gjort innan äventyret började. Under varje session behöver de dessutom reflektera kring hur just deras karaktär agerar i olika situationer. Inte sällan leder spelet också till att några skriver egna berättelser, kring karaktärerna eller att de blir inspirerade till något helt nytt. Flera av mina nuvarande elever är dessutom grymma på att rita och har gjort fantastiska porträtt av sina karaktärer.

Gemenskap och minnen

Den sista, och kanske viktigaste, fördelen med spelandet är gemenskapen som uppstår mellan elever som spelar. En av mina tidigare rollspelsgrupper hade efter flera spelomgångar blivit rätt självgående och bestämde sig för att ses utanför skolan på ett jullov och spela. Jag lovade att vara tillgänglig om de hade regelfrågor, och fick ett meddelande sent på kvällen med frågan om en av karaktärerna kunde använda en särskild typ av magi. Resten skötte de själva och de hade en fantastiskt rolig kväll hos en av deltagarna. Föräldrarna hade bjudit på mat och gruppen sov över för att sedan fortsätta spela morgonen efter. Högstadietiden kan vara tuff för vissa, därför är det extra fint att kunna bidra till gemenskap, trygghet och minnen som eleverna förhoppningsvis tar med sig resten av livet.