Offentlig konst

Upptäck konstverk på olika offentliga platser runt om i Sigtuna kommun.

Var finns konsten?

Sigtuna kommun har en omfattande samling offentliga konstverk på olika platser runt om i kommunen. Sigtuna kommun tillämpar 0,5 % regeln för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö vid ny- och ombyggnation.

Vill du veta mer om den offentliga konsten i Sigtuna kommun? Följ med på en av Sigtuna Museum & Arts populära skulpturvandringar som vi arrangerar tillsammans med Sigtuna kulturförening, Märsta kulturstuga och Unikultur.

Håll utkik efter nya datum

Gå på en egen konstpromenad

Konstpromenad

Gå en konstpromenad och upptäck den offentliga konsten i Sigtuna kommun!

Vi har lyft fram tre möjliga promenadstråk i Märsta centrum, Midgårdsdalen och Valsta samt Sigtuna. Varje promenad tar ungefär 40 min, lite beroende på hur snabbt man promenerar.

Här kan du ladda ner broschyren Konstpromenad pdf, 665.1 kB, öppnas i nytt fönster.

Den går också att hämta på Sigtuna museum och ValstaKonst.

Pusselleden av Ann-Sofi Sidén

Pusselleden är ett konstnärligt vandringsprojekt som lyfter fram minnen, historia och människors relation till olika platser. Genom ett platsspecifikt landart-verk av konstnären Ann-Sofi Sidén så knyts personliga minnesplatser samman med kommunens historiska miljöer. Leden följer platser från konstnärens uppväxt, så som tidigare bostäder och skolor, men passerar också genom områden med historisk betydelse.

Själva vandringen är en viktig del av upplevelsen. Genom att röra sig längs leden får besökaren möjlighet att upptäcka platsens historia och samtid ur nya perspektiv. Pusslet fungerar som en symbol för människans vilja att skapa sammanhang och förstå sin omvärld. Varje pusselbit blir en del av en större helhet.

Vandringsledens markörer

Längs leden finns gula pusselbitar som visar vägen. Leden finns även markerad på Sigtunakartan. I Märsta, Steningehöjden och Sigtuna hamn finns större skulpturer i form av pusselbitar. Dessa fungerar både som mötesplatser och som platser för vila, lek och reflektion.

Runt skulpturerna finns växtlighet som träd och blommor. De bidrar både till platsens miljö och symboliserar liv, förnyelse och framtidstro.

Vandringen som berättelse

Pusselleden följer delvis befintliga gång- och naturstråk, men skiljer sig från traditionella vandringsleder genom att den också går genom vardagliga miljöer som bostadsområden, centrum och knutpunkter. På så sätt skapas en bred bild av kommunen och dess utveckling.

Längs leden passerar man bland annat Märsta station, Märsta kyrka, Valsta centrum och Sigtuna stad. Vandringen synliggör olika delar av kommunens historia genom arkitektur, stadsplanering och kulturmiljöer.

En vandring för alla

Pusselleden riktar sig till alla – från enskilda besökare till familjer, skolgrupper och turister. Vandringen bjuder in till både rörelse och eftertanke, och de olika installationerna uppmuntrar till möten, lek och fotografering.

Bakgrund

Idén till projektet uppstod vid Bernauer Strasse i Berlin, en plats starkt förknippad med Berlinmurens historia. Där blev en samling spridda pusselbitar en symbol för delning och återförening.

Detta inspirerade senare Ann-Sofi Sidén till att göra det offentliga konstverket “Puzzle” från 2008 vid Valhallavägen i Stockholm, som skapades för att knyta samman människor, verksamheter och platser.

Se Pusselleden på Sigtunakartan Länk till annan webbplats.

Historiska nedslag längs Pusselleden

Märsta har en lång historia som går tillbaka till järnåldern. Orten har länge varit viktig som en länk mellan Stockholm och Uppsala, vilket har påverkat hur den har vuxit fram. Under yngre järnåldern hade området flera gårdar, en av dem låg ungefär där kommunhuset ligger idag.

När järnvägen mellan Stockholm och Uppsala drogs genom Märsta år 1866 fick orten ett stort uppsving. Det blev lättare att resa och transportera varor, vilket bidrog till att samhället växte. Under 1920-talet började Märsta utvecklas mer industriellt, med flera företag som etablerade sig i området.

I modern tid har Märsta fortsatt att utvecklas, inte minst tack vare närheten till Arlanda.

Sätunaparken

Sätunaparken i Märsta är en stor grön yta som har fått förbli obebyggd trots att samhället vuxit omkring den. Förr gick en bilväg genom parken, från Märsta torg ner till tågstationen. Under 1950-talet åkte barn pulka, tefat och masonitbrädor i backarna. På 1970- och 80-talen var parken en populär plats för sol och picknick, med möjlighet att svalka sig i parkens duschar. Här har det också funnits parklek, demonstrationer och lekande förskolegrupper, och på kvällarna samlades ungdomar vid lekplatsen.

Namnet Sätuna är mycket gammalt. Ortnamn som slutar på -tuna är ofta omkring 2 000 år gamla och kopplas till betydelsefulla boplatser, så kallade centralplatser. Förleden Sä- betyder sjö, vilket gör att namnet kan tolkas som ”platsen vid sjön”. Under vikingatiden nådde Mälarens vatten upp hit, vilket gör namnet lätt att förstå i sitt historiska sammanhang.

Det var nära att Märsta fått namnet Sätuna. När järnvägsstationen byggdes 1866 låg den på Sätuna gårds mark. Märsta gård, som låg en bit bort och fungerade som gästgivargård, var dock mer känd – och därför fick stationen namnet Märsta.

I närheten av Sätunaparken byggdes Märstas första industri 1916, nära järnvägen. Här låg Svenska kexfabriken AB och senare AB Kungsbröd som producerade kex som Albertkex, Märstakex och Mariekex fram till 1940-talet. Efter kriget tog Matsilverfabriken AB över och tillverkade bestick. Idag finns Sigtuna kommunhus i byggnaden, och en kexburk visas på Sigtuna museum.

Vid byggandet gjordes arkeologiska utgrävningar under Arvid Julius, där 22 gravrösen undersöktes. Platsen användes som gravfält från folkvandringstid (400–500-tal) till kristen tid (1000–1100-tal), vilket visar en lång kontinuitet och en betydelsefull gård.

År 1990 hittades även rester av gården med tre långhus och ett hallhus på en upphöjd plats, troligen ett maktsäte. Under järnåldern låg området vid en segelbar vattenled, vilket gjorde platsen strategiskt viktig och synlig i landskapet.

Vattentornet i Valsta

Vattentornet vid Valsta sport- och simhall invigdes 1965 och är skapat av konstnären Göran Strååt. Eftersom vattentornet är ritat av en konstnär så räknas det som ett konstverk och är därmed Sveriges största offentliga konstverk.

Tornet vilar på bågar som påminner om kyrkvalv och skapar ett rum under konstruktionen. Platsen var tänkt som en samlingspunkt för människor, där ljud och rörelse skulle få ta plats. Festivaler och musikuppträdanden har genomförts under vattentornet genom åren. Än idag firas Valsta-dagen i anslutning till vattentornet i Valsta.

Steningehöjden

Den här platsen ligger på en höjd en bit från Steninge slott. Slottet ligger vid Mälaren, ungefär 30 minuters promenad bort. För länge sedan ägde slottet stora delar av marken, gårdarna och skogarna i området.

Steninge nämns första gången i en text år 1299, då som en herrgård. Men själva namnet Steninge är mycket äldre och kommer troligen från järnåldern (0–500 e.Kr.).

Gamla platsnamn består ofta av två delar. I Steninge är första delen Sten‑. Det finns tre idéer om vad det kan betyda att:

1. platsen var stenig.
2. det kommer från en person som hette Sten.
3. det fanns en stenborg i närheten.

Det vanligaste är att namnen beskriver naturen – därför tror man mest på förklaringen att området var stenigt.

Den andra delen ‑inge är en av Sveriges äldsta namnändelser. Den kommer från ord som beskrev grupper av människor, till exempel ”steningar”. Sen började namnet användas för platsen där gruppen bodde.

Det betyder att platsen Steninge fanns redan under järnåldern. Den tidigaste person man känner till är Säbjörn, som nämns på en runsten omkring år 1036–1041. Det visar att det bodde rika personer här, som hade skepp och reste mycket. Under medeltiden blev Steninge ett stort och rikt gods.

Efter det vet man inte så mycket på flera hundra år, men de uppgifter som finns handlar om vem som ägde marken och till vilka den skänktes, ofta kyrkan och kloster. Det visar att Steninge hade både makt och pengar.

Senare ägdes godset av flera viktiga adelsfamiljer. Släkten Oxenstierna ägde det i ungefär 150 år. År 1667 tog Carl Gyllenstierna över och lät bygga det Steninge slott som finns idag, invigt 1705. Efter honom ägde släkten von Fersen godset i ungefär 100 år.

Steninge ägde mycket mark i dagens Märsta och Sigtuna. På 1800‑talet ägde de fortfarande flera gårdar, som Norrtil, Södertil, Sundveda och Ekilla. Adeln brukade komma hit för att vila och jaga – och Steningehöjden kan ha varit en del av jaktområdet.

Efter många år med adel som ägare såldes Steninge på auktion år 1867.
Under några år 1900‑talet utvecklades området av Karl Östen Schauman, som också startade Svenska Kexfabriken i Märsta (i dagens kommunhus). Han hjälpte även till att grunda Sigtuna fornhem, som senare blev Sigtuna museum!

Träsnitt av runsten med beteckningen U 439. Stenen stod tidigare i närheten av Steninge slott, men försvann i slutet av 1600-talet. Johannes Bureus dokumenterade den innan den försvann.

På stenen står det ungefär: Härlef och Torgärd lät resa denna sten efter Säbjörn sin fader. Han styrde skepp österut med Ingvar till Estland.

Rävsta

Rävstagravfältet rymmer över 100 fornlämningar, bland annat gravhögar och rösen. Den äldsta graven är från tiden före Kristi födelse, medan de yngsta är från vikingatiden. Gravfältet har alltså använts i mer än tusen år.

Intill gravarna finns spår av en gård med långhus och husterrasser. Den stora och långlivade gårdsmiljön tyder på en rik och mäktig bosättning, som troligen bar namnet Rävsta redan under järnåldern.

Landskapet har förändrats mycket över tid. Under bronsåldern gick en havsvik in över området. Senare omvandlades den till betesmarker och därefter till åkrar, som brukats ända sedan medeltiden.

Här finns också stensträngar – låga murar som markerade gränser mellan inägor och utmarker – samt spår av gamla vägar. Tillsammans bildar området en ovanligt tydlig och komplett järnåldersmiljö.

Sigtuna hamnområde

Sigtuna grundades på 970-talet av kung Erik Segersäll och räknas som Sveriges äldsta bevarade stad. Här präglades landets första mynt och staden blev tidigt ett religiöst och politiskt centrum.

För tusen år sedan låg dagens hamnområde under vatten. Landhöjningen efter istiden har successivt format landskapet, och än idag stiger marken med cirka en halv centimeter per år.

Under lång tid var vattenvägarna det främsta sättet att ta sig till Sigtuna. På 1800-talet reste man med ångbåt, men fick kliva av ute på vattnet och ta sig in till land med mindre båtar. Först 1880 byggdes en riktig ångbåtsbrygga i staden.

Ångbåtstrafiken var viktig i ungefär 100 år, men konkurrerades så småningom ut av järnvägen. I takt med att turismen växte kring sekelskiftet 1900 blev Sigtuna ett populärt utflyktsmål, särskilt för stockholmare.

När arbetstiden förkortades och semestern infördes på 1900-talet ökade möjligheterna för fler att resa – och Sigtuna fortsatte att vara ett uppskattat besöksmål.