Publicerad:
Kommunarkeologen som grävde och fann en kärlek – till Sigtuna
En av Sveriges mest historiskt intressanta platser har en ny kommunarkeolog. För Johan Runer är fortsatt historieforskning lika viktigt som att berätta om vad vi vet om dåtiden. Staden Sigtuna grundades under vikingatid då kontakterna med utlandet var många – och idag kommer både internationella forskare och journalister och lokalborna till museet och samlingarna.

Johan Runer är sedan i april Sigtuna kommuns nya kommunarkeolog. Foto: Sigtuna kommun
Mitt mål, min önskan är att alla som bor här ska känna en delaktighet i vad som finns av historia i kommunen.
Johan Runer är kommunarkeolog i Sigtuna kommun sedan i april och att han brinner för sitt nya jobb är det ingen tvekan om. När han fick möjlighet att delta i en utgrävning av tre historiska tomter i centrala Sigtuna stad 1999 tog han chansen, och där och då föddes en kärlek till den historiskt rika och spännande platsen. Den räknas som Sveriges första stad och omnämndes redan på 970-talet. På den tiden och århundradena därefter hade Sigtuna direkt kontakt med Östersjön, utan slussning som idag, och de internationella kontakterna var många. Arkeologerna har gjort fynd från bland annat Kiev, Mellanöstern och Grönland.
- Det arkeologiska materialet härifrån är helt fantastiskt. Vi har fynd som kommer från hela den då kända världen, och nästan bortom den till och med, så vi vet att det är en internationell mötesplats redan under vikingatid. Fynden är både många och välbevarade, eftersom tomterna i stort sett är desamma genom århundradena och saker helt enkelt har lämnats i lager på lager i den syrefattiga jorden, säger Johan Runer.
Mer forskning kommer ge en ny bild av gamla Sigtuna
En stor del av Johans jobb är att registrera och tolka de föremål som man har hittat vid utgrävningar. Det handlar om tusentals fynd som väntar i våra magasin. Det finns också flera stora arkeologiska grävningar som gjorts i Sigtuna, där man ännu inte presenterat några vetenskapliga slutsatser.
Troligen kommer bilden av det gamla Sigtuna att förändras ju fler ledtrådar vi får och det är många som är nyfikna på staden och vikingatiden. Sigtuna har strålkastarljuset på sig från historieintresserade både i Sverige och utlandet, nu i sommar har Johan och Sigtuna museum tagit emot forskarbesök från bland annat Polen och journalister från Storbritannien och Estland.
Den bild vi har av det vikingatida och medeltida Sigtuna idag började skapas så sent som under 1910-talet, då man började med arkeologiska utgrävningar. Då visste man att det var en viktig plats, men fortfarande väldigt lite om hur det äldsta Sigtuna egentligen hade sett ut. Det vi vet idag har växt fram med tiden med hjälp av arkeologin.
Men hur berör gamla saker oss som lever här idag? Med hjälp av kunskapen som finns på Sigtuna museum skapar de ett band till människor som bott här före oss. Men de ger också ett perspektiv på Sigtunas plats i världen, då och nu.
Jag hoppas att de personer som slår sig ner i kommunen kan känna att det här också är en del av deras plats. Att få höra vad en elfenbenskam kan berätta sätter igång fantasin och jag tror att det kan göra oss alla stolta över vad vi får förvalta och bevara för framtiden.

Ja, vad kan de här brickorna av horn ha använts till? Det är en fråga som ännu inte är besvarad, men historisk forskning får hela tiden nya kunskaper som kan lösa gåtor. Foto: SIgtuna kommun
”Veckans föremål” – inte bara för nördarna
Med jämna mellanrum visar Sigtuna museum upp arkeologiska föremål ur samlingarna på sina Instagram- och Facebookkonton. De här ”veckans föremål” brukar vara populära, men nu i sommar har ett par av dem fått rejäl uppmärksamhet. 44 000 visningar av ett av inläggen på Facebook visar att många tycker det är väldigt spännande med dåtida fynd.
Det här är ren fakta, men ändå på ett ganska tillgängligt sätt, och det funkar. Det visar att folk är intresserade. Det finns så många grunkor som man vill berätta om, så det är ofta svårt att välja. Men min företrädare gjorde 500 sådana här inlägg, så det är bara för mig att fortsätta.
Inlägget som fick extra mycket spridning handlade om några plattor av horn med hål i – något som museet själva inte vet vad det egentligen är. Kanske är det ovissheten som engagerar extra mycket?
Sigtuna museums inlägg på Facebook om föremålen Länk till annan webbplats.
Många har också gillat ett inlägg om revben med meddelande i runskrift från tiden strax efter år 1150.
Sigtuna museums inlägg på Instagram om revben med runskrift Länk till annan webbplats.
Kulturvärden i kris och krig
De oroliga tider vi lever i gör det aktuellt att också låta kulturarvet vara en del av säkerhetsplaneringen. Både fynd som gjorts under jord och lämningar som byggnader, ruiner, gravar och liknande är oersättliga om de förstörs. Samtidigt behöver det finnas en prioritering över vad som är allra mest värt att skydda. Just nu pågår en planering för det här i Sigtuna kommun tillsammans med många av kommunens verksamheter.
Utifrån mitt perspektiv som arkeolog har vi ett ansvar att försöka förvara och skydda våra samlingar. Och det är inte bara för oss i kommunen, utan även nationellt och internationellt. Om det till exempel blir en brand ska räddningstjänsten kunna prioritera på ett bra sätt när de kommer. Många av de föremål vi har kanske inte är ekonomiskt väldigt värdefulla, men däremot är de ju historiskt ovärderliga. Det här är något som jag tycker är väldigt viktigt att ha koll på.

På Sigtuna museum finns miljöer i miniformat av hur det kan ha sett ut i staden. Ankaret som står lutat mot husväggen finns i verkligheten och kommer att ställas ut på museet. Foto: Sigtuna kommun