Så var vårfesten vid den blommande ruinen

Trots iskalla vårvindar samlades Sigtunabor och tillresta vid S:t Lars kyrkoruin i Sigtuna stad i lördags för att fira in våren vid den blommande ruinen. I en vårceremoni blåste vi ut vintern och sjöng in våren i vad som nu börjar bli en riktig tradition.

Vädret fick årstiden att kännas som allt annat än vår när det var dags för vårfest vid S:t Lars kyrkoruin. Nordanvinden låg på och fick festtältet att lyfta och nära på flyga iväg. Både politiker och tjänstemän fick hålla hårt i tältpinnarna när det blåste som värst, innan tältet kunde få förstärkt förankring lagom till att scenframträdanden skulle börja.

Museichef Ted Hesselbom och kultur- och fritidsförvaltningens chef Hannah Rydstedt Nencioni hälsade välkomna. I sitt välkomsttal lyfte Hannah fram kulturens roll i samhället, men också barnens roll i omskapandet av platsen vid S:t Lars kyrkoruin.

Mitt i vår stad står vi nu på mark som burit människor, tro och liv i nära 900 år. För just idag får vi uppleva något alldeles särskilt, när historien bokstavligen blomstrar framför oss. De himmelsblå vårstjärnorna som breder ut sig här är inte bara vackra utan de påminner också just om vår historia. Och det som gör det alldeles särskilt speciellt är att det ju faktiskt är våra barn, kommunens barn, som tillsammans med stort engagemang har skapat den här platsen med sina händer, och här knyts dåtid, nutid och framtid samman. För det är just det som kulturen handlar om – den handlar om att skapa mening, sammanhang och identitet. Den ger oss rötter, men också vingar. Vi firar idag våren, vi firar ljuset och vi firar hoppet och kraften av att göra det tillsammans.

Årets vårtalare var också kultur- och fritidsnämndens ordförande Lars Björling (SfS) och kommunstyrelsens ordförande Mattias Askerson (M). Även de lyfte fram platsens gamla men nu också nya betydelse i staden, där det gemensamma kulturarvet synliggörs på nya sätt och nya traditioner möjliggörs. Lars Björling sa bland annat:

Nu ser vi ett helt annat liv här vid här vid ruinen även för Sigtunabor. Man stannar upp, njuter utav färgprakten, pratar och pekar.

Vintern blåstes ut med vallhorn…

Sedan var det dags för riksspeleman Per Runberg att blåsa ut vintern med sitt vallhorn. Per öppnade med en kort improvisation och berättade sedan om detta uråldriga instrument som tillverkas av kohorn och som användes vid tiden för när kyrkan var ny på 1100-talet men också längre tillbaka än så. Han spelade därefter en variant på en vallvisa som är mest känd som ”Limu, limu, lima” – en besvärjelse och solbön som man historiskt spelat för att få vackert väder och sol. Solbönen är nedtecknad första gången på Island på 1200-talet, men är troligtvis äldre än så.

…och våren sjöngs in med körsång

Kören Sigtuna Sångensemble under ledning av Greger Fellin sjöng in våren med klassiska vårsånger som ”Blommande sköna dalar” och ”Så som fågeln i morgonstunden”. Framförandet avslutades med Georg Riedels ”Jag ligger på en äng”, som också kulturskolans barnkör sjöng på invigningen för två år sedan. Kring S:t Lars kyrkoruin har Sigtuna museum nämligen inte bara låtit vårblommor synliggöra var den forna kyrkans väggar stod, man har även frösått blomsterängar här för att ge en vacker inramning till ruinen och lyfta fram ängen som kulturarv.

Det var för två och ett halvt år sedan som museet bjöd in lågstadielever från olika delar av kommunen att tillsammans med oss sätta ut 36 000 vårlökar där den forna kyrkans väggar en gång fanns. På så sätt vill vi synliggöra historien och hur stor S:t Lars kyrka en gång var – vid sin tid troligtvis den största i Sigtuna.

Tove Hermansson är museiintendent och den som har gestaltat planteringarna och projektlett "Ruinen blommar":

När vårstjärnorna slår ut i blom i april och ritar fram kyrkans planform skapas en årligt återkommande händelse, som också blir ett tillfälle att hälsa våren välkommen till Sigtuna.

Pappersblommor, korvgrillning och arkeologiska fynd

Märsta scoutkår med barn och ungdomar i olika åldrar sålde grillad korv och pinnbröd på vårfesten, och under de ännu kala äppelträden hade det dukats upp med varm äppelmust.

I tältet som nästan blåste bort kunde man skapa vårblommor i papper med konstpedagog Madelene Mhanna och träffa museets nya arkeolog Johan Runer och konservator Alicia Larsson. Alicia hade tagit med föremål från museets samlingar, bland annat arkeologiska fynd som är typiska för det tidiga Sigtuna – keramikskärvor, ben och olika sorters metallföremål. Man kunde också gå en tipsrunda med historiska frågor om platsen och Sigtunas historia.

Guidade visningar vid ruinen och även vidare till de två andra kyrkoruinerna S:t Per och S:t Olof och längs med den medeltida processionsvägen gav också fördjupad förståelse för platsens och stadens historia.

Mot slutet av vårfesten blev vädret ännu mindre vårlikt – än kallare vindar drog in och det blev både hagel och snöglopp. ”Kanske blåste han i hornet åt fel håll” funderade Edda 6 år, som kommit med sin familj från Stockholm för att se den blommande ruinen. Vi får väl se i veckan, om Per Runberg lyckades blåsa ut vintern eller inte… Hur som helst känns det som att Sigtuna nu har fått en ny alldeles egen tradition - att hälsa våren välkommen vid den blommande ruinen.

Tack alla som firade med oss i år!