Publicerad:

På Brage förskola hittar ni våra yngsta forskare

Vad händer när ett stort byggprojekt möter små, nyfikna blickar? På Brage förskola har barnens frågor om kulturhuset Mimer blivit starten på ett utforskande arbete där de följer bygget, testar egna idéer och undersöker hur ett hus egentligen blir till.

Flera små barn står utomhus, med vinterkläder och gula reflexvästar på sig. Flera av dem tittar i kikare.

Den lilla forskargruppen på Brage förskola har följt kulturhuset Mimer sedan det första spadtaget togs i september.

Genom de stora fönstren i byggrummet på Brage förskola kan man se hur kulturhuset Mimer tar form. Det ger ovanligt goda förutsättningar för den forskargrupp som därifrån studerar bygget i detalj. Med huset som inspiration provar de hållfastheten i egna konstruktioner, testar material, design och känsla – ibland med lera, ibland med Lego, ibland med deg.

Forskarna är mellan tre och fem år gamla.

Forskningen börjar alltid med en fråga

Allt började med en enkel iakttagelse: något höll på att byggas i barnens närmiljö.

Förskolläraren Aynura berättar:

När bygget startade i september blev barnen nyfikna på vad som hände där borta. De började ställa frågor och fantisera kring vad det var som tog form på Valsta torg.

Lärarna fångade upp barnens tankar och funderingar. Snart stor det klart att det som fascinerade mest var själva bygget – materialen, maskinerna, konstruktionen.

De pratade mycket om glas, trä och betong – och de jämförde med sina egna hem. De funderade över var fönstren ska sitta och hur allt håller ihop.

Observationer i fält

Forskargruppen återvänder regelbundet till sitt studieobjekt. En gång i veckan promenerar de i sina gula västar till byggstaketet för att observera vad som hänt sedan sist. De har även fått komma innanför byggstängslet och guidats av ansvarig platschef på bygget.

När bottenplattan gjöts i oktober var de små forskarna snabbt på plats. Den stora mängden betong fascinerade – och frågorna väcktes direkt. Vad är betong? Vilka andra material kan man bygga med?

Tillbaka på förskolan fortsätter observationerna, ofta från fönstret, och ibland med kikare som hjälpmedel.

Kommentarerna från forskarna är konkreta och precisa:

Det blir ett högt hus.

Snart kommer man se hur fönstren ser ut.

En liten pojke i vit tröja filmar sitt bygge med en iPad. Bygget står på förskolans golv och är färgglatt. Vi ser pojken bakifrån.

Det gäller att noggrant dokumentera sitt bygge – den här dagen uppfört av kvadratiska plattor i glada färger. Andra material som ofta används i konstruktionerna är wellpapp, lera och kartong. Den uppmärksamme kan också se att forskaren har anlagt en väg som leder hela vägen från gatan och in i huset.

Projekt som driver lärandet

Sedan första spadtaget togs i september har förskolan arbetat med olika aktiviteter kopplat till byggandet – som konstruktion, ritningar och material.

Under arbetets gång har barnen utvecklat språk, samarbete och problemlösning. Ord som betong, ritning och lyftkran har blivit en naturlig del av vardagen. Förskolläraren Monica minns särskilt ett tillfälle:

En pojke frågade byggarbetarna om de inte hade någon ritning som visade hur huset ska se ut – och han är bara fem år gammal.

När barnen testar egna konstruktioner får de samtidigt utforska begrepp som tungt och lätt, stort och litet, högt och lågt. Monica berättar:

Höjden har varit extra spännande. Barnen har jämfört sin egen höjd med huset och fascinerats av den stora lyftkranen. De har funderat över hur kranen sätts ihop och hur byggarbetarna tar sig upp – och gjort bedömningen att huset snart når ända upp i molnen.

Forskningens väg är inte spikrak

Alla som någon gång har sysslat med en undersökning vet att vägen sällan är rak. En idé kan lätt leda in på ett nytt spår. Genom att vara nära barnen i processen kan lärarna fånga upp deras tankar, associationer och reflektioner – och föra arbetet framåt. Monica berättar:

Vi märkte till exempel att barnen uppmärksammade illustrationerna runt byggstängslet. Då började vi arbeta med dem också. Barnen fick rita egna symboler som väckte deras fantasi och tillsammans pratade vi om vad symbolerna kan betyda.

Har ni några tips till andra som vill prova något liknande på sin förskola?

Utgå från barnens intressen och tankar. Vi kan inte bestämma vad barnen är intresserade av men vi kan fånga upp det, stimulera det och utveckla det.

Flera små barn i gula reflexvästar lutar sig fram över en byggnadsritning. En person i orangea kläder pekar på ritningen.

Tre gånger har barnen även gjort platsbesök innanför byggstängslet. Där har de mer i detalj fått se hur en ritning lägger grunden för det hus som växer fram.

”Vi är deras medforskare”

Aynura och Monica berättar att deras roll i arbetet inte är att ge färdiga svar, utan att följa, utmana och utveckla barnens frågor.

Vi ser oss som barnens medforskare. Tillsammans är vi ett litet team.

På frågan om vad som varit mest givande svarar de:

Att få se hur barnens förståelse utvecklas när de får utforska något över tid. Barnen ställer så många frågor, skapar egna teorier och samarbetar mycket med varandra.

När kulturhuset Mimer öppnar kommer forskningen gå in i en ny fas. Då lämnar barnen observationsplatsen utanför staketet – och kliver in i huset de redan har utforskat, tolkat och föreställt sig.

Och vad ser barnen själva fram emot? Svaret från tre av de små forskarna kommer snabbt:

Att få dricka en kopp kaffe och äta en frukt i kafét.

Relaterad information

Har du tänkt på varför Mimer ser ut som det gör? Här kan du läsa mer om tanken bakom husets utformning. Öppnas i nytt fönster.