Publicerad:

Ökad trygghet, jämlika livsvillkor och stärkt delaktighet – nu är målsättningarna för Mimer antagna

Den 19 januari antog kommunstyrelsen verksamhetsdirektivet för kulturhuset Mimer. Direktivet slår fast vilka långsiktiga mål huset ska bidra till – och hur olika verksamheter ska arbeta tillsammans för att göra ambitionerna till verklighet.

En träklubba ligger på ett bord. I bakgrunden syns papper, en penna och en stol.

Kulturhuset Mimer är inte bara en stor och viktig satsning, utan också ett ganska annorlunda hus. När det öppnar kan invånare och besökare ta del av allt från konst- och scenverksamhet, kulturskola och bibliotek till vägledning, familjestöd och hälsofrämjande aktiviteter.

För dig som besökare innebär det att flera olika verksamheter möts för att skapa ett hus där dina behov, idéer och intressen står i centrum. Här ska det vara enkelt för dig att ta del av kultur, få stöd, lära nytt och möta andra – och samtidigt vara med och forma innehållet över tid. Vi tror att det är i mötet mellan besökare och verksamheter som Mimer blir ett levande kulturhus.

De långsiktiga målsättningarna som kulturhuset Mimer ska uppfylla är:

  1. Ökad attraktivitet och trygghet i Valsta. Genom inbjudande aktiviteter ska flödet av människor öka, samtidigt som fler möten och dialoger mellan människor, generationer och kulturer uppstår.
  2. Goda och jämlika livsvillkor för barn och unga. Genom tidiga, förebyggande och främjande insatser ska verksamheterna stärka barn och unga, oavsett deras förutsättningar.
  3. Stärkt delaktighet och inkludering. Verksamheterna ska bidra till att fler invånare blir delaktiga i samhället och att tilliten till kommunen och andra samhällsinstitutioner ökar.

Ambitiösa mål och stora ord. Men hur låter det egentligen när stora ord blir verklighet? Kanske låter det ungefär så här:

En dag i kulturhuset Mimer

Det är tidig eftermiddag i februari. Den bleka vintersolen avslöjar spår av fingeravtryck på bibliotekets fönster. Mellan bokhyllorna kryper tre små barn. Linoleummattan och den torra vinterluften får deras frisyrer att stå rakt upp. Bibliotekarien som just har börjat sitt pass för dagen ser hur ett av barnen plötsligt stannar upp – fullständigt förtrollad av de färgglada bokryggarna på nedersta hyllan. Han böjer sig fram och hjälper de små händerna att dra ut en bok. Att på nära håll få se hur barnen upptäcker berättelser är det absolut häftigaste han vet.

I sittgruppen i hörnet skrattar tre föräldrar lågmält åt något som nyss hände på öppna förskolan. Två av dem vet det inte, men för den tredje är stunden något helt nytt – att få sitta där tillsammans med andra föräldrar och se sitt barn ge sig ut på äventyr bland bokhyllorna. Hon är den första i sin bekantskapskrets som går till öppna förskolan med sitt barn.

I kaféet mitt emot ska en ung kille just avsluta sitt arbetspass. Dagen innehöll på sätt och vis samma saker som gårdagen: servera fika, koka kaffe, låta blicken vandra över konsten och prata med nya och bekanta besökare. Flera gånger har han gått över till kommunvägledarna i disken bredvid – för att ett vardagligt samtal med en fikagäst visat sig innehålla frågor som de kan lösa. Men just idag hände någonting extra roligt. Ett av ungdomsgängen som brukar hänga i kaféet och som regelbundet överöser honom med obegripliga fakta om brädspel rusade in genom entrén och berättade att de minsann alldeles nyss har bildat en förening. En förening som var på väg upp till studion på plan två i huset för att spela in sitt första avsnitt till en helt ny podd. Brädbaronerna, ska podden tydligen heta. Och han lovade dyrt och heligt att lyssna på den.

Längst in i huset stegar en av konstpedagogerna fram och tillbaka i det stora rummet. Idag ska de inviga en av husets konstutställningar där inne – med tavlor målade av professionella konstnärer. Hon stannar till vid ett av verken – först så nära hon kan, sedan tio steg bort. Färgen på duken går från obegriplig till vacker. Abstrakt konst kräver alltid lite tålamod, även för den erfarna. Att få jobba med barn och unga ger henne ständigt nya perspektiv. Genom deras öppna blick, deras bestämda penseldrag och deras respektlösa men nyfikna sätt att blanda färg och form blir konsten härligt oförutsägbar. Imorgon ska barnen få inspireras av utställningen när de skapar tillsammans i ateljén. Vem vet vad som kommer hända då?

Så hur låter det när stora ord blir verklighet? Det låter som människor som möts, skapar och använder huset tillsammans. Det är det vi vill ska hända när huset öppnar. För kulturhuset Mimer är, i slutändan, till för dig.