Tidigare utställningar

Här kan du läsa om tidigare utställningar på Sigtuna Museum & Art.

Konstmålning - Leif Engström

Vernissage av utställningen Fönsterband på ValstaKonst

LEIF ENGSTRÖM – FÖNSTERBAND

2 juni till 13 augusti 2023, ValstaKonst

Leif Engström (f. 1992 i Brunskog, Sverige) öppnar sin utställning Fönsterband på ValstaKonst den 2 juni - konstnärens hittills största utställning, både till yta och antalet visade verk. Engström har under kort tid snabbt seglat upp som ett av den svenska konstscenens stora namn. I Engströms konstnärskap möts vi av motiv där förortens brutalistiska landskap hamnar i ett melankoliskt möte tillsammans med växtlighet och stark färgsättning, han har själv ett stort intresse särskilt för folkhemsarkitektur. Just i den kontexten blir Valsta simhall ett unikt möte med Engströms konst, då byggnaden och dess tidigare verksamhet ingick i folkhemmets tanke som en slags välfärd tillgänglig för alla. Vi kan se spår av inspiration från japansk bildkultur och magisk realism i Engströms målningar, kombinerad med en nordisk bildtradition.

Leif Engström är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och har ställt ut på Liljevalchs, Bonniers konsthall, Lars Lerins Sandgrund, Arvika konsthall, Rackstadmuseet, Galleri Thomassen och Konstfrämjandet Bergslagen. År 2021 tilldelades han stipendium från Marianne och Sigvard Bernadottes konstnärsfond, Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium och även Åke Andrén Stiftelsens konstnärsstipendium. Under 2023 tilldelades Engström ett tvåårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. Engström bor och verkar idag i Stockholm.

Vernissage för Raised In a Lie

10 februari 2023, ValstaKonst

I det allt mer ansträngda läget kring säkerhetsordningen i Europa, med ett Ryssland som gått till angrepp mot Ukraina, står det allt tydligare att vi nu kommit in i ett nytt kapitel i Europas historia. Sovjetunionens många fördetta satellitstater bär alla på dramatiska historier som påverkas av det nuvarande politiska läget, där tidigare sår rivs upp, medan andra aldrig har fått tid att läka. Med hjälp av dessa konstnärer vill vi försöka att visa och diskutera en bråkdel av alla de människoöden som denna historiska och aktuella tid bär på.

BADBUSS INSTÄLLD

24 september 2022 - 22 januari 2023, ValstaKonst

Den lokal som ValstaKonst befinner sig i bär på en intressant historia som simhall, vilket är något som också lockat många konstnärer till oss. I utställningen ”Badbuss inställd – Valsta simhall ur konstnärens perspektiv” kommer ni att få möta sex sådana konstnärer som på olika sätt velat arbeta med Valsta simhall som byggnad i möte med deras vitt skilda konstnärliga uttryck – med allt från muralmålningar till ljudkonst. Denna utställning ger också en möjlighet för oss att visa er besökare hur en byggnad kan påverka det konstnärliga uttrycket och även förhöja upplevelsen av ett verk. Likaså kan en viktig tanke om återbruk belysas, då vi befinner oss i en tid där vi allt mer behöver tänka på miljön, där att byta ut något snarare än att återanvända, oförmågan att ge ett nytt syfte, också bidrar till miljöförstörelse. ”Badbuss inställd” syftar på den verksamhet som tidigare fanns i lokalen, då bland annat en badbuss åkte ut för att hämta barn för att kunna få simma på Valsta, som nu inte längre existerar. Men som idag ger lokalen möjligheter till andra sorters möten, främst konstnärliga.

En presentation av de olika konstnärerna följer nedan.

Jennie Dahlén & Linn Eriksson
Bildkonstnär Jennie Dahlén och danskonstnär Linn Eriksson arbetar i ett utforskande av gränsen mellan tvådimensionella och tredimensionella uttryck. Utifrån olika bakgrund och ingång till konsten, söker de efter ett gemensamt narrativ där dans- och bildkonst möts. De gör det i form av videoverk (i samarbete med filmare Kristoffer Andrén), foto, kolteckningsinstallationer och performanceverk.
Med grafitpulver, kol, vatten och kroppen som verktyg utforskar de hur spår vi lämnar efter oss återanvänds och blir till något nytt. Rörelsernas flyktighet fångas upp i teckningens distinkta gestaltningar, och vice versa, i en ständigt föränderlig process där känslor, drömmar och förnimmelser uppstår i kontrastrika skildringar. I takt med att händer, fötter och kläder fläckas alltmer av nyanser i grått och svart, förändras atmosfären i rummet med spåren på papperen när nya mönster bildas. Kolets streck och former vittnar om rörelse i ömsom kraftfulla, ömsom mjuka drag, och i deras performanceverk lägger sig ljudet av andetag, fotsteg och skrapande som ett ackompanjemang till musiken. Att platsen har gått från att vara simhall till konsthall är i sig en rörelse som duon finner inspirerande, och en kan ju fundera över vilka spår den tidigare aktiviteten lämnat i väggarna och atmosfären i rummen. En central del i deras arbete handlar just om en reflektion över de spår vi lämnar efter oss, och dom utforskar pendlandet mellan rörelsen som lever kvar som minnesbild och bilden som lämnar ett mer varaktigt bevis för den rörelse som varit.

Hedda Hultman
Något ska fylla hålet, fyllningen till hålet finns någonstans, var? Vad händer om hålet blir fyllt? Den stora uppvisningen är en föreställning i stilla form. Verken rör sig när ingen ser, eller så långsamt att det inte är. Något kommer att gå sönder. Något kommer att falla, linan kommer tappa sin spänst.

I denna utställning, visar Hedda Hultman installationen Den Stora Uppvisningen som är ett skulpturalt möte mellan trä, lera och måleri, där de olika delarna byggs samman till varelser och sinnesstämningar. Betraktaren möter: Modern / Fadern / Barnet / Hotet / Hemhjälpen / Trädgården

Simhallen är för Hultman en plats med många efterlämningar där hudavlagringar, hår och urin blandas med minnen av att hon som barn gick till simhallen för att lära sig simma och äta varma baconchips. Som vuxen kan Hultman bli obekväm av att vara naken med främlingar och plötsligt komma så nära andra människor. Det obekväma återfinns i skulpturerna i hur de försöker passa ihop och fylla varandras hål, i deras klumpiga tyngd och avnötta färg. Det är lekfullt men också allvarligt, det är ett pussel som läggs om och om igen.

Hedda Hultman (f. 94, Surahammar) tog sin masterexamen från Konstfack 2021, och har sedan tidigare en kandidatexamen från Umeå Konsthögskola. Hon arbetar med video, ljud och skulptur med utgångspunkt det narrativa berättandet.

Klara Paulin-Rosell & Agnes Magnusson
Klara Paulin-Rosell och Agnes Magnusson är en konstnärsduo som har jobbat med en konversation mellan en cello och rummen på Valsta konsthall. De är intresserade av hur platsens tidigare funktion lyser med sin frånvaro, samtidigt som poolen, duscharna och bastun finns kvar. De vill porträttera förändringen av platsen. Genom ljud- och videoverket As much a beginning as an end som utspelar sig på Valsta konsthall leds betraktaren runt i rummen där funktion och tid har upphört, ljud repeteras och tonas ut och detaljer blir för en kort stund synliga innan de försvinner.

Konstnärerna möttes på Konsthögskolan i Bergen i Norge där de har samarbetat kring en rad olika verk. Tillsammans utforskar de platsers funktion och hur kroppar påverkas av de rum de befinner sig i. De jobbar med olika material, låter processen genom dialog och handling leda arbetet. Hur låter platsen och vad säger den till oss?

Klara Paulin-Rosell studerar just nu kandidatprogrammet i fri konst på Konsthögskolan i Malmö och Agnes Magnusson studerar kandidatprogrammet i fri konst på Konsthögskolan i Bergen.

Liquid memory är skulpturer gjorda av Klara Paulin-Rosell och Agnes Magnusson.

Julia Rio
Rios konstnärliga praktik handlar främst om att väcka nytt liv på befintliga platser och undersöka hur en kan vara med och förändra och addera i det offentliga rummet via färg och form. Att skapa naturliga mötesplatser via gatukonst, och precis som ValstaKonst beskriver, att skapa dialog mellan det förflutna och nuet. Att arbeta platsspecifikt med ValstaKonst som byggnad och lära känna platsen tycker Rio känns väldigt spännande. Där hon frågar sig hur hennes konstform kan ta plats i en nedlagd simhall? Hur skulle hennes muralmålningar sett ut i en existerande simhall?

Julia Rio (1991) är en mural och textilkonstnär från Värmland som upptäckte sin passion för hantverk, färg och form vid tidig ålder. Efter att ha satt upp sitt första virkade gatukonstverk i London år 2013 öppnades en ny port. Det textila översattes snabbt till färgglada spraymålade muraler. Hennes abstrakta kompositioner är en samling av mönster och symboler från resor, möten och naturen, där växter och krukor är en återkommande inspiration. Julia ser gatorna som vårt gemensamma vardagsrum, en plats där vi alla ska känna oss trygga och inspirerade. Med hennes färgstarka och lekfulla väggmålningar vill hon skapa glädje och naturliga mötesplatser i det offentliga rummet.

Julia Rio har tidigare bland annat ställt ut på Katrineholms Konsthall samt på Kristinehamns Konstmuseum som årets stipendiat 2022. År 2018 tog hon sin kandidat från Konstfack och har sedan dess arbetat med uppdragsgivare som Chalmers Fastigheter, Halebop, Värmlands Museum och Trafikverket.

Bild från Macdonalds fotoserie Hulls

Monica Macdonald

18 juni 2022 - 4 september 2022, ValstaKonst

För sommarutställningen 2022 visar ValstaKonst delar av fotograf Monika Macdonalds (f. 1969) fotoserier Inner Ambush, In Absence och Hulls. I denna utställning möter Macdonalds serier vännen och fotografen Anders Petersen i ett spännande samtal kring fotografiets förmåga att vara en brygga mellan människor, mellan fotograf och motiv.

Macdonald studerar ofta måleri, film, dans, som exempelvis inför skapandet av hennes bok Hulls, där hon studerade allt från Rembrandt till Francis Bacon. Det är därifrån Macdonalds måleriska bilder tog form i boken Hulls som skildrar mannen i ett trevande försök till att hitta olika sätt att uttrycka sig. I boken porträtteras mannen i iscensatta sekvenser där Macdonald försöker att skildra människans avskalade tillstånd, bortom gränssättningar.

Macdonald har utforskat liknande tema även i hennes första bok In Absence, där Macdonald porträtterar sig själv och andra kvinnor som befinner sig i ett privat och intimt sökande efter sin egen identitet, men det är också ett eget sökande efter hennes egen identitet.

Det nya projektet Inner Ambush följer inget tema eller serie, fotografierna är fristående. Arbetet är mer filmiskt, mer tillåtande där Macdonald också blir mer utlämnad åt betraktaren. Hon blandar mediokra, banala, och privata fotografier från sitt arkiv av 20 år gamla negativ, med nytagna bilder, digitalt, analogt, färg och svartvitt. Macdonald söker någon form av skydd i, och från bilderna, där hennes fantasi och påstådda minnen får plats, i ett gränsland mellan frihet och ensamhet.

Några nya bilder från serien finns med i utställningen.

”Jag älskar romantik och melankolisk musik. Jag bottnar där. Det är där jag hittar känslan som jag tar med mig när jag fotograferar. Att leva med sig själv i en evighet är en svindlande känsla och att i små ögonblick känna just den evigheten då man också vet att allt är förgängligt, det är där jag kan skapa något, tillsammans med någon jag fotograferar. Det kan vara en obehaglig plats, eller fylld av lust, och ofta ger det mig en känsla av avsked när jag fotograferar. Det är nog därför jag arbetar ganska mycket med någon form av serie, för att det inte ska ta slut.

Jag tänker inte så mycket på fotografi när jag skapar mina bilder. Det är nog bara en bild som råkar vara ett fotografi. Det som betyder något för mig är den spänning och den andäktiga känslan man får när man vet att ett fotografi inte bara är ett fotografi. Det blir istället något som är högst personligt. Där det blir mitt allt. Där jag är med, mitt i, och där jag får dela det där ögonblicket med den jag fotograferar. Jag blir lätt besatt av en bild eller en idé och jag kan arbeta på en och samma bild i flera månader, ibland år, under vägen fram till en bok.

Jag tar inte med mig kameran i det vardagliga livet. Kameran använder jag bara för att skapa mina bilder. Däremot skissar jag mycket på olika idéer som kommer till mig i stunden. Därför har jag alltid en skissbok med mig som jag senare kanske kan använda i något sammanhang.”
– Monika Macdonald

Monika Macdonald har fotograferat sedan 1995 efter att då ha studerat vid Kulturamas fotolinje. Macdonald arbetade redaktionellt under de första åren. Därefter befann hon sig i London mellan 2000 – 2007 innan hon flyttade tillbaka till Stockholm. Efter 2010 började Macdonald så smått att fotografera igen efter ett långt uppehåll och det var då hon började arbeta med fotografiska projekt.

År 2016 gavs In Absence ut som bok och samma år hade Macdonald sin första stora separata utställning på Fotografiska i Stockholm och senare Galerie VU’ i Paris.

Bild från Petersens fotoserie From Back Home

Anders Petersen

18 juni 2022 - 4 september 2022, ValstaKonst

För sommarutställningen 2022 visar ValstaKonst delar av fotograf Anders Petersens (f. 1944) fotoserie From Back Home. Petersen anses vara en av Sveriges internationellt mest berömda fotografer. I denna utställning möter Petersens serie vännen och fotografen Monika Macdonald i ett spännande samtal kring fotografiets förmåga att vara en brygga mellan människor, mellan fotograf och motiv.

From Back Home skapades under tidigt 2000-tal och är en av de starkaste fotografiska berättelser som gjorts om ett Sverige fjärran från storstaden. Denna fotoserie gjorde Petersen tillsammans med J H Engström, båda från Värmland, men i denna version visar vi Petersens serie i ett samtal med Macdonald.

Fotoserien From Back Home kulminerar i en upplevelse av händelser och människor, i ett starkt möte med det värmländska landskapet. Men också i ett möte med Petersens tonårstid, då han är uppvuxen i Karlstad. Vi får som besökare uppleva motiv och individer som vi känner igen från vår egen vardag.

”Mellan Klarälven och kastanjen på Ekallén finns små hårda minnen av vemod och ensamhet. Men också ett stråk av varm förtrolighet som sträcker sig ända upp till Älgsjövallen med sina huldror och nyfikna älgar. Jag bär en kamera i handen och mellan lövverket fotograferar jag mina gamla drömmar. Det gör mina minnen oförstörbara, därför att de inte slutar i sig själva. De flesta bilderna är fotograferade i Värmland 2008, men en del är tagna redan på 1990-talet.” – Anders Petersen

Petersen utbildade sig vid Christer Strömholms fotoskola mellan 1966-68, och vid Dramatiska Institutet 1973-74. Han slog igenom hos en bredare publik i samband med att hans första bok ”Café Lehmitz” publicerades 1978 i Tyskland. Vars innehåll dokumenterade baren med samma namn i Hamburg.
Anders Petersen är uppmärksammad internationellt, bland annat genom att ha gjort skivomslag för Tom Waits album Rain Dogs från 1985. Han fick sommaren 2019 hela Liljevalchs till sitt förfogande – den största utställning en fotograf någonsin fått i Sverige.

Petersen har producerat över 30 böcker, och 2003 fick han utmärkelsen som årets fotograf av den Internationella fotofestivalen i Arles, och boken From Back Home blev tilldelad ”The Arles Contemporary Book Award for 2009”, och samma år visades utställningen From Back Home på Värmlands Museum. Petersen har det senaste åren visats i Paris, Moskva, Dubai och New York City.

Cristian Soto

Foto Cristian Quinteros Soto.

Installationer av konstnärerna Cristian Quinteros Soto och Jesper Thour

10 februari - 24 april 2022, ValstaKonst

Cristian Quinteros Soto

I en ny installation skapad specifikt för ValstaKonst undersöker konstnären och Sigtunabon Cristian Quinteros Soto komplexa interaktioner som finns i offentliga omklädningsrum. I hybridomklädningsrummet/gallerirummet på ValstaKonst undersöker Soto kommunikationen som sker i ett omklädningsrum, och hur själva rummet fungerar som ett utrymme där man tillfälligt kan undvika samhälleliga normer – där samspelet mellan nakna kroppar skiljs från sexuellt. konnotation – samtidigt som man erkänner det komplexa utanförskapet som kan ske på dessa offentliga platser.

Genom att fördjupa sig i Valsta simhalls historia och dess arkitektur, tillsammans med svenska samhällsnormer, lyfter projektet omklädningsrummet från ett övergångsutrymme man passerar genom på vägen till bassängen, till slutmålet i sig. Som en fallstudie undersöker Sotos konstverk och föreslår nya sätt att överväga, interagera och samtala med varandra.

Cristian Quinteros Soto utforskar i konstnärliga praktik hur platser för kollektiv nakenhet skapar potential till att neutralisera de förväntningar som kroppen utsätts för i samhället. Kan dessa rum möjliggöra en dialog om kroppen som är frikopplad från de ramar som finns i samhället?

En stor del av arbetet går ut på att fysiskt närvara på platser där kollektiv nakenhet praktiseras. Det föll sig naturligt att prata om nakenhet, kroppsnormer och metoder för omsorg i sådana rum. Arbetet är ett utforskande av den nakna kroppen utanför kroppskomplex och sexualisering. Genom att utföra samtalen på platser skapade för nakenhet försöker jag förstå hur ett sådant rum ändrar vår syn på kroppen och vilka metoder som finns för att möjliggöra en normalisering av den icke-normativa kroppen.

Cristian tog examen från Kungl. Konsthhögskolan 2021. Hans verk och presentationer har tidigare visats på platser som, Konstakademin, 10:th Berlin Biennale, IASPIS, Botkyrka Konsthall Marabouparken, och Tensta Konsthall.

Ett konstverk som föreställer en varg och en skog.

Foto Jesper Thour.

Jesper Thour

ValstaKonst är stolta över att presentera en ny, uppslukande installation av konstnären Jesper Thour. Utställningen består av målningar och skulpturer arrangerade i teaterliknande scenografi och kretsar kring återkommande teman i konstnärens liv så som manlighet, grupptillhörighet, utanförskap och barndomsminne. Representationer av tigrar och andra ensamma rovdjur visar på trycket av att vara en del av gruppen och risken att inte passa in, medan skådespelet i omklädningsrummet illustrerar prövandet av nya identiteter och skyddet och säkerheten det ger.

Konstverkens lätta estetik påminner om barnillustrationer men ger ändå en glimt till det tunga sociala trycket för att bli växa upp och hur dessa tryck fortsätter långt utanför skolsystemet. Genom att sammanföra bilder av unga pojkar, vilda djur, masker och natur, väcker Thours installation minnen av de hierarkiska lekar som är så viktiga i barndomen och tonåren, och hur dessa sociala spel kan förbli relevanta i vuxenlivet.

Jesper Thour (f. 1993, Växjö, Sverige) är en bildkonstnär som huvudsakligen arbetar med måleri och installation. Hans konstutövning fokuserar på maskulinitet, grupptillhörighet och hans egna tillkortakommanden, fabler ur en pojkes bildvärld med vuxenperspektiv.

Barn hänger u

DO IT, ValstaKonst

20 maj – 19 december 2021, ValstaKonst

do it började i Paris 1993 som ett samtal mellan curatorn Hans Ulrich Obrist och konstnärerna Christian Boltanski och Bertrand Lavier. De var nyfikna på att undersöka vad som skulle hända om de startade en utställning, som ständigt skulle skapa nya versioner av sig själv. För att testa idén bjöd de in tolv konstnärer att komma med förslag på konstverk, som skulle baseras på skrivna instruktioner eller ”noter”. Dessa skulle vara öppna att tolka på nytt varje gång de presenterades. Instruktionerna översattes sedan till nio olika språk och ställdes samman till en bok, som spreds internationellt.

Sedan dess har hundratals konstnärer bjudits in att bidra med ytterligare instruktioner. do it har ägt rum över hela världen – från Österrike till Australien, från Thailand till Uruguay, från Canada till Island – vilket har skapat ny mening till begreppet utställning i utveckling. Varje do it-utställning är unik och platsspecifik, eftersom den engagerar det lokala samhället i en dialog som svarar på en uppsättning instruktioner. Det leder till att do it handlar mindre om kopior, bilder eller att återskapa konstverk utan mer om människors tolkningar. Ingen tolkning av samma instruktion är någonsin den andra lik!

Utställningen do it är skapad och kurerad av Hans Ulrich Obrist och organiserad av Independent Curators International (ICI), New York. do it och den medföljande publikationen, do it: the compendium, har möjliggjorts delvis tack vare bidrag från the Elizabeth Firestone Graham Foundation, the Robert Sterling Clark Foundation och med stöd av Project Perpetual och ICI’s International Forum and Board of Trustees.

Barn står runtom en glasmonter med en modell av Sigtuna på vikingatiden.

Höjdarna i Norrtil

18 juni 2021 - 16 januari 2022, Sigtuna museum

Sensationella arkeologiska fynd har gett oss fakta om höjdarna i Norrtil. Alldeles utanför Sigtuna stad gjordes en utgrävning 2018 som har gett ny kunskap om Sigtunas omland under järnålder och medeltid.

På Niorrtils höjder bodde några av sin tids makthavare. Resterna av platsens forntida storgård vittnar om ett liv som delvis var detsamma som i det samtida Sigtuna.

Här ger vi ett smakprov på vad arkeologerna fann. Parallellt med vår utställning visas fler fynd från samma utgrävning på Historiska museet, i en utställning om det vi kallar vikingatiden: Läs mer om utställningen Vikingarnas värld - världens största vikingautställning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Hjälpte informationen på denna sida dig?

Meddela fel på sidan

Här kan du meddela om du saknar något eller om du hittat ett fel på denna sida.


Jag vill ha svar till min e-postadress. Obligatoriskt om du vill få ett svar.
Det du skickar till kommunen blir allmän handling.