Katarina Torfason

Det är lätt att bli indragen i det spontana och lustfyllda när man ser på hennes måleri.

När vi öppnade upp den nerlagda simhallen i Valsta för konst blev Torfason snart en av de mest frekventa besökande konstnärerna.

Som museichef gick jag ofta omkring i lokalen när den var stängd och tittade på alla alster som växte fram. Jag möttes av målningar på stafflier, en del dukar eller pannåer diskret undanstoppade och andra väggfasta större verk som var menade att målas över inför när nästa konstnär skulle ta över platsen. Det var som att besöka Narnia, Underlandet eller något annat fantasilandskap.

Torfason var en av dem som bokade upp en stor fast vägg. Målningen som växte fram var ett landskap med träd i förgrunden. Någonstans i min mobil finns ett fotografi som visar ett ögonblick som får värmen att sprida sig genom kroppen. Torfason står på en liten pall med pensel och palett i ena handen. Andra handen håller hennes man som står nedanför pallen så att hon inte ska trilla ner.
En annan morgon hittade jag ett plastlock, som jag tror kommer från en burk för 5 liter färg. Locket stod lutat mot en vägg och hade blivit en pannå. Det hade förvandlats till ett soligt porträtt målat av Torfason. Hon blev inspirerad av barnens färgstarka kolorit i sim och konsthallen skriver hon till mig på frågan om plastlocket.

Enligt konstnären själv målar hon mest på duk i akryl, men ibland på det som faller henne in - Just nu collage på trä, en stor batting i olika träslag, på plastlock Men hon målar även på gammal mossigt trä och gör mycket klippcollage på brev och kort.

Hon refererar till något hon läst om fångar som målade på kex. Även om fångarna hade en knapp matranson skapade de konst av kexen i stället för att äta dem. Berättelsen berörde henne och hon började måla på Mariekex. Det blev motiv från Österbotten inspirerades av hennes minne av efterkrigstidens Finland.

- Min tillvaro består i att måla och skriva. Det fyller min tid med mening så att jag kan utveckla mina inre bilder i färg och form och även skrivkonsten. Jag brukar kalla det att ösa ur mitt inre universum. Infallen och att hitta på är fortfarande det roligaste jag vet, berättar Torfason.

Tar världen till Märsta
Torfason är en lokal konstnär, samtidigt är det som att en del av världen kommit till kommunen. Hon är uppväxt i Kronoby, Österbotten. Torfason är en av de kulturaktiva i Sigtuna som gör skillnad för många fler. Hon har skapat litterära salonger i Sigtuna. Bland annat på ValstaKonst, då tillsammans med Britta Nygård och Monica Haga. Alla tre kvinnorna har sitt ursprung i Österbotten.

Återkommande motiv i Torfasons måleri rör relationen mellan kvinnor och män, och som hon uttrycker det - kroppens under i kropp och själ. Det är som naturens under, blommorna de sköna. Edith Södergran är hennes favorit poet. Katarina citerar Färgernas längtan är blodet. Färgerna får henne att längta och att känna, något hon vill förmedla i sina målningar.

Kvinnans kropp är det starkaste som finns
Torfason har varit med i kvinnorörelsen sedan 1970-talet och säger att feminismen har betytt mycket för henne. Inspiration får hon från Lilit, Adams första hustru. Hon vurmar för den stora kvinnan vars kön är både åtråvärt och hatat. En undran som Katarina delar med sig är hur kvinnan som art överlevt alla övergrepp, från att brännas på bål till nutiden kvinnovåld.

Hon säger sig sakna den nakna kroppen på utställningar överlag. - Det är som att pornografin har lagt beslag på kropparna och könen - och förfulat dem. - Vi konstnärer har ett stort ansvar att ta tillbaka lusten, glädjen i kroppars njutning och förening, säger Torfason.

Välkommen till Sigtuna museum och utställning av Katarina Torfason
Ted Hesselbom, musei- och konsthallschef