- Start
- / Bygga, bo och miljö
- / Översiktsplan och detaljplaner
- / Översiktsplan
- / Översiktsplan 2022
- / Mark- och vattenanvändning
- / Grön infrastruktur
- / Grönstruktur
Grönstruktur
I Sigtuna kommun är grönstrukturen en stor resurs och tillgången till grönområden och vatten gör kommunen
attraktiv att leva i och besöka samt skapar förutsättningar för friluftsliv och en god folkhälsa. Här finns allt från större
orörda naturområden och tätortsnära natur till stora och små parkanläggningar.
Järvakilen och Rösjökilen
Tillsammans bildar grönskan en sammanhängande struktur med höga sociala, kulturella och miljömässiga värden. Två stora grönområden, Järvakilen och Rösjökilen, som ligger inom Sigtuna kommun är av regionalt värde och därför utpekade i regionplanen, RUFS 2050. Grönstrukturen i Stockholms län bildar en lokal, regional och- storregional väv av grönska och vatten.
Regionplanen avgränsar tio gröna sammanhängande områden, så kallade gröna kilar, med stora samlade rekreations-, natur- och kulturvärden. De har som helhet inget formellt skydd utan behöver förvaltas och utvecklas av kommunerna i samverkan.
Kilarna ligger inom ett avstånd på maximalt 3–5 mil från de regionala stadskärnorna och bör vara minst 500 meter breda. Om kilen är smal betecknas det som ett grönt svagt samband. De mest värdefulla områdena i kilarna kallas gröna värdekärnor. Länsstyrelsen Stockholm har tagit fram en handlingsplan för regional grön infrastruktur. Handlingsplanen visar vilka behov som finns för att uppnå nationella och internationella åtaganden som miljömål, mål för friluftspolitiken och för att bibehålla ett hållbart samhälle. Planen fungerar som underlag för planering och samverkan i regionens arbete med grönstrukturen.
Järvakilen och Rösjökilen är två av Stockholmsregionens gröna kilar, med viktiga funktioner som tätortsnära natur. De innehåller många olika värden av hög kvalitet. Här finns välbesökta turistmål, strand- och vattenområden och stora kulturmiljövärden, viktiga för regionens karaktär och attraktivitet. Kilarna är betydelsefulla som spridningssamband för djur och växter såsom ädellövskogsarter, men även för gamla barrskogar. De har också betydelse för luftomväxling och klimatutjämning för Stockholms innersta delar. Översiktsplanens förhållningssätt och ställningstagande är att utformning och placering av bebyggelse ska ske så att de gröna kilarnas funktion och värden bibehålls.
Värdefulla sammanhängande landområden för natur och friluftsliv
Kommunens planering för utveckling och bevarande av värdefull natur ska i första hand utgå från identifierade helhetsområden. Särskild tonvikt läggs på Garnsviken, Mälarens stränder, Verka-Oxunda samt de områden där betes- och åkermark, strandängar, ekmiljöer och höga skogliga värden förekommer. Helhetsområden där flera av dessa värden finns är följande:
Horssjöskogen – Vidbo – Skepptuna
Området är delvis ett gammalt kulturlandskap som är av riksintresse för kulturmiljövården men har också sammanhängande skog och gammelskogsarter. Utmaningar är flygbuller, rationellt skogsbruk och förändringar inom jordbruket. I området finns Lejdens gård som har höga natur- och kulturvärden i form av fornlämningar, gamla ekmiljöer och skyddsvärda växtarter som exempelvis fältgentiana och finnögontröst.
Mälarstranden – Oxunda/Verka
Detta är kommunens största sammanhängande grönstruktur med riksintresse för det rörliga friluftslivet, Mälaren med öar och strandområden, kulturmiljö och flera naturreservat. Stora delar är högt värderat som helhetsområden för naturvården. Här finns möjligheter att förbättra tillgänglighet samt skydda och utveckla delområden som exempelvis mälarstranden och gångförbindelser. Utmaningar är främst bebyggelseutveckling och Totalförsvarets intressen i Rosersbergs övningsområde samt störningar från Kungsängens skjut- och övningsfält.
Mellan Västerängsudds naturreservat och Rävsta
naturreservat finns ett grönstråk som kallas Västerängsudd/Vitberget som har höga natur- och friluftslivsvärden i form av gamla ekmiljöer, strandängar, hällmarkstallskog och vandringsleder. Vid Västerängsudd finns även ett Natura 2000-område.
Odensala – Hovadalgången
Området har höga kulturmiljövärden. Jordbruksmarken är idag ett hinder för god tillgänglighet från tätorten men stora möjligheter finns att förbättra genom gång- och cykelvägar. Utmaningar för området är igenväxning av det öppna kulturlandskapet, rationellt skogsbruk samt bebyggelseutveckling. För ny bebyggelseutveckling finns särskilda riktlinjer framtagna för Hovadalen där hänsyn ska tas till bland annat landskapsbild, bebyggelsestrukturer och de värden som utgör grund för de överlappande natur- och kulturmiljövärdena.
Garnsviken – Pilsbo
Området omfattar Garnsvikens lerslättmiljö och
Pilsboområdets skogslandskap. Landskapet ligger delvis inom riksintresse för kulturmiljövården och här finns naturreservat för höga naturvärden i mälarmiljö och stora naturvärden i skogsmiljö. Västra delen av Garnsviken är viktig för friluftslivet och lätt att nå från Sigtuna stad. Området inkluderar även den östra delen av Garnsviken såsom Charlottenberg och Eneby. Området är en del av den regionalt utpekade gröna kilen, Järvakilen. Utmaningar är bebyggelseutveckling och förändringar i jordbruket.
Fysingen – Skånela
Området omfattar sjön Fysingen med omnejd. Det hänger samman med helhetsområdet Mälaren men skiljs åt av motorväg och järnväg och bildar därmed ett eget helhetsområde. Fysingen och Verkaån har mycket höga natur- och kulturvärden och ligger inom riksintresse för kulturmiljövården. Norra Fysingen är tillgängligt genom anlagda spångsystem och gångvägsförbindelser. Utmaningar är igenväxning av sjön samt förändringar i jordbruket.
Planeringsinriktning för grönstruktur
- I fysisk planering är utgångspunkten att bevara och stärka mark- och vattenområden med höga ekologiska och sociala värden. Hänsyn ska tas till
ekologisk särskilt känsliga områden (ESKO). - I de fall som natur- och friluftsområden påverkas av nya etableringar ska ekologiska och sociala värden värderas och konsekvensbedömas samt anpassningar genomföras för att minimera negativ påverkan. Kompensationsåtgärder, det vill säga att ersätta värden eller funktioner som går förlorade, kan komma att prövas där andra alternativ inte är möjliga.
- Konsekvenser av förändringar i
markanvändning inom grönstrukturen ska bedömas på både lokal och sammanhängande regional nivå. I de områden som är utpekade som värdefulla sammanhängande områden för natur och friluftsliv är det extra viktigt. Andra områden som påvisas som extra viktiga att ta hänsyn till är betes- och jordbruksmarker, skyddsvärda ekmiljöer samt strandängar. - Betes- och jordbruksmark ska i så stor utsträckning som möjligt hållas öppna. De ger viktiga ekosystemtjänster och en ökad biologisk mångfald. Flera värdefulla arter är kopplade till dessa miljöer som utgör en del av ett större ekosystem. Jordbruksmarken utgör även en viktig del av kommunens näringsliv och är en del av Sveriges livsmedelsförsörjning.
- Skyddsvärda ekmiljöer ska bevaras och utvecklas. I kommunen finns många skyddsvärda ekmiljöer, främst i närheten av gamla slottsmiljöer. De är en del av ett större nätverk av ekmiljöer och klassas som en särskild ansvarsmiljö för hela Stockholms län. Kommunen vill värna om artrikedomen i områdena och bevara kulturhistoriska värden och upplevelser kopplade till dessa miljöer.
- Bevara och utveckla strandängar. Denna naturtyp som har minskat kraftigt i landet. Sigtuna kommun har långa strandsträckor där bevarande och utveckling av strandängar skulle medföra positiva effekter både på vattenkvalitet och biologisk mångfald. Att exempelvis sköta dem med bete eller slåtter är gynnsamt både för
fröspridning och för att motverka att det växer igen till skog. Strandängar är värdefulla miljöer både för land- och vattenlevande växt- och djurarter. De är även viktiga för rekreation och vid klimatpåverkan. - Bekämpa invasiva arter. Invasiva främmande arter hotar den biologiska mångfalden och ger negativ påverkan ur både ekologiskt, ekonomiskt och rekreativt perspektiv. Ett aktivt arbete behöver ske, både genom bekämpning i befintliga
växtplatser men också i samhällsplaneringen för att motverka framtida negativ påverkan. - Bevarande av värdefulla natur- och
friluftslivsmiljöer i bebyggelseområden ska ingå som en utgångspunkt i den fysiska planeringen. - Centrala funktioner i den lokala grönstrukturen ska utvecklas och säkerställas för både människors
hälsa och upplevelser, samt för den biologiska mångfalden. Parker, gröna stråk, bebyggelsenära rekreation och ytor för ekosystemtjänster ska integreras i den samlade bebyggelsen. - Öka medvetandet och intresset för den närliggande naturen genom att förtydliga informationen om grönområden, vattenmiljöer och friluftsområden till invånare och fastighetsägare i kommunen.
Hjälpte informationen på denna sida dig?
Meddela fel på sidan